Vilken sovtyp är du?

1. Fosterställning

Fosterställning är den vanligaste sovställningen. Av de 1000 testpersonerna sov hela 41% på det viset, varav mer än dubbelt så många kvinnor som män.

De som kryper upp i fosterställning beskrivs som tuffa på utsidan men känsliga i hjärtat. De kan vara blyga när de först träffa någon, men slappna snabbt av.

2. Som en stock

15% av testpersonerna sov liggandes på sidan med båda armarna ner utefter sidorna.

Dessa personer beskrivs som lättsamma, sociala människor som gillar att vara en del av gruppen. De har lätt att lita på främlingar men kan vara lättlurade.

3. Längtar positionen

13 procent av testpersonerna som på sidan med båda armarna ut framför sig.

Det anses tyda på en öppen karaktär, men som samtidigt kan vara misstänksam eller cynisk. Personer som sover på detta vis är långsamma med att bestämma sig, men när de har fattat ett beslut går det inte att ändra det.

4. Soldatpositionen

Åtta procent av testpersonerna valde att sova liggandes på rygg med båda armarna vis sidorna.

Människor som sover i denna position är i allmänhet lugna och reserverade. De tycker inte om att göra väsen av sig, men ställer höga krav på sig själva och andra.

5. Fritt fall positionen

7% av testpersonerna sov på detta sätt, på mage med händerna runt kudden och huvudet vänt åt sidan.

Dessa personer beskrivs som sällskapliga och fräcka, men med en tendens att vara nerviga och sköra. De gillar inte kritik, eller extrema situationer.

6. Sjöstjärnepositionen

5% sover på detta vis. De ligger gärna på rygg med båda armarna upp runt kudden.

Dessa personer har lätt att få många och goda vänner eftersom de alltid är beredda att lyssna till andra, och erbjuda hjälp när det behövs. De tycker i allmänhet inte om att vara i centrum.

KÄLLA: AFTONBLADET

Jag sover i  3 olika positioner, 1,5 och nr 6. 

Nummer 1 sover jag oftast när jag sover själv.

Hur sover du?

..Att rösta.

Den här tjejen ska till värmen! Kom igen hjälp till genom att rösta. 

Gå in här 

Såg precis första avsnittet av ung&bortskämd.

Vet verkligen inte om jag ska skratta eller gråta.

Hur kan man uppfostra sin barn så?  

Kan helt klart säga att jag är glad över att jag är bra uppfostrad.  Jag har alltid klarat mig själv och kommer alltid kunna det.

Dom skadar ju barnet mer än hjälper dom genom att göra precis allt åt dom. 

Över 20 och vet inte hur man plockar bort skiten efter sig! Fy f'*n!

Eller vad säger ni?

Så mkt tankar som snurrar i skallen som jag vill få ut men vart ska man börja?

Händer så mycket och jag stänger bara in det i skallen. Bra eller dåligt?

Jag är så jäkla lycklig just nu. Känner mig som ett barn på julafton.

Även fast många personer runt omkring mig har sagt att allt kommer att ordna sig för mig, så har jag alltid haft svårt att tro på det.

Men jag fixade det! 

Jag har ett jobb, en pojkvän, lägenhet, hund, hittat 2 av mina syskon i Estland och framförallt, jag mår bra!

Det finns så många jag kan tacka för att dom har stöttat mig under den här tiden men den jag ska tacka mest är mig själv!

Jag gav aldrig upp, jag kämpade mig igenom allt skit hur dåligt jag än mådde och idag är jag starkare än någonsin!

Jag vet att det säkert kommer komma fler jobbiga stunder, men jag vet också att jag kommer klara mig igenom det galant!

God morgon!

Vad mörkt det är vid 04.oo nu, redan? För några veckor sen var det jätte ljust ute när jag var ute med Cora. Men nu är det nästan beck svart. Hösten är verkligen på väg och det är tråkigt. Den här sommaren har gått så sjukt fort och jag har absolut inte hunnit med. Har fortfarande inte badat tex.

Trodde iaf att det skulle vara svårt att gå upp i morse och att jag skulle vara jätte trött, men icke! Av nån konstig anledning så är jag mest pigg på måndagar och trött resten av veckan.

Jaja, nu ska jag snart cykla iväg :) Hoppas på en dag utan regn!

...och jag riktigt njuter.

Även fast att jag har jobbat i över 4 veckor så kan jag fortfarande få lyckorus i hela kroppen så fort jag tänker på att jag faktiskt har ett JOBB.

För några månader sen kunde jag absolut inte se mig själv få ett jobb så snabbt, jag trodde att det minst skulle ta 1 år.  För vem skulle vilja ha mig som har varit sjukskriven så länge med knappt ingen arbetserfarenhet alls? Men så PANG så lyckades jag och jag är riktigt stolt över mig själv som har tagit mig hit alldeles själv.

Jag har kämpat hit alldeles själv och jag har rätt till att vara stolt över det!

  Vad är du stolt över?

Just nu håller jag på at göra i ordning mig inför arbetsförmedlingsmötet och ser på Oprah samtidigt. Idag intervjuar hon Withney Houston.

Jag har alltid älskat hennes röst och hennes musik.

Finns det nån vackrare kvinna?