...Och ibland är det svårt att hänga med!

Igår fick jag reda på att jag snart kommer att sluta hos min psykolog för att hon ser mig inte längre som en sjukpatient. Kan ju säga att jag blev chockad. Jag trodde inte det här skulle hända på flera år. Visst jag kommer ju alltid ha kvar henne på något sätt men det känns konstigt ändå...

Det är inget datum som är satt utan jag skulle gå hem och fundera på vad jag tyckte och tänkte om det.

Vad tycker jag då?

Jag är faktiskt både ledsen och glad.

Glad för att jag inser verkligen vilket jobb jag har gjort under dom här åren och att jag faktiskt tog mig till slutet vilket jag absolut inte trodde för några år sen.

Ledsen för jag kommer sakna mina samtal med henne. Vet att jag har hennes mail och allt kvar om jag skulle behöva prata med henne och såå...men jag tycker att det är så sjukt avslappnande och gå dit och bara få prata av mig om allt!